Betong är ett mycket beständigt material med lång livslängd. Betongliknande material baserade på så kallade hydrauliska material (kalkbaserade material som hårdnar under vatten) har en mycket lång historia. Under romartiden var användningen av sk antik betong stor och mycket finns fortfarande kvar, t ex Pantheon i Rom. Betongbyggnadstekniken föll sedan i glömska och kom inte igång riktigt igen förrän på slutet av 1700-talet. Sedan dess har användningen ökat och betong är i dag världens mest använda byggmaterial.
Betongens beständighetsegenskaper, dvs dess förmåga att under lång tid motstå miljöpåfrestningar, är avgörande för livstidskostnader, renoverings - och demoleringsbehov och därmed för den totala resursanvändningen över lång tid. Materialets beständighet har givetvis en koppling till de fysialiska och kemiska egenskaperna.
Betongens egenskaper påminner om naturstenens. Det som är speciellt är att man på ett relativt enkelt sätt kan styra sammansättningen och därmed få de egenskaper man önskar i förhållande till de krav som ställs i den miljö där byggnaden ska stå. All betong är inte beständig i alla miljöer, därför är det viktigt att man väljer betongkvalitet utifrån den miljö där konstruktionen står. I dag finns stor kunskap om betongens beständighet i olika miljöer och genom att följa de standarder som reglerar dagens betongbyggnation är det inte svårt att bygga konstruktioner med mycket lång livslängd.
Lite kort om betongs beständighet
- Betong tål fukt och kan inte mögla. Egenskaperna förändras inte även om betogen ligger i vatten. Däremot kan problem uppstå på fuktkänsliga material om de kommer i kontakt med fuktig betong.
- Betong tål både värme och kyla. Under vissa förutsättningar, cykliska växlingar kring 0-punkten i kombination med fukt och salt, kan betongen få sk frostskador i form av avskalningar från ytan. Problemet kan enkelt undvikas genom att använda rätt sammansatt betong. Genom att använda betongkvalitet enligt gällande betongstandard är det inga problem att göra betongen frostbeständig.
- Ingjutet stål, främst armering, kan rosta under speciella förutsättningar, främst i en fuktig, salthaltig miljö. Även här kan betongen göras motståndskraftig och beständig genom val av sammansättning och utförande. Kunskapen är god och genom att följa gällande standard och branschrekommendationer kan betongen göras beständig under den normala livstiden för byggnadsverk, dvs minst 100 år.
- Betong är obrännbar. Betongen börjar brytas ner först vid ca 300oC vilket innebär att en betongstomme inte kollapsar under en ordinär brand.
- Betong kan angripas av vissa kemikalier, tex oorganiska syror som saltsyra och svavelsyra. Sådana kemikalier förekommer endast i speciell kemisk industri och är inget problem i husstommar.
Det finns många omfattande forsknings- och utredningsarbeten om betongs beständighet genomförda både i Sverige och utomlands. Forskningen intensifierades i slutet av 1970-talet och har pågått sedan dess och bland annat resulterat i väl underbyggda standarder för material och utförande av betongkonstruktioner. Det finns också väl underbyggda branschrekommendationer baserade på både forskning och lång erfarenhet. Bra och användbara sammanställningar finns i t ex Betonghandbok Material (Svensk Byggtjänst 1997) samt Betongkonstruktioners Beständighet (Cementa 2012). Viktiga standarder som styr betongsammansättning, produktion och utförande är SS-EN 206 Fordringar, egenskaper tillverkning och överensstämmelse, SS 137003 Betong - Användnig av EN 206 i Sverige, AMA Anläggning 13 samt SS-EN 13670 Betongkonstruktioner-Utförande.