Klockan var tio i tre, torsdag eftermiddag den 19 november. Det regnade ute – det var grått och trist novemberväder. Jag klev in i den stora foajén till Näringsdepartementet på Mäster Samuelsgatan. Jag var där för att träffa Maud Olofsson för att diskutera klimatsmart byggande. När jag väntade, kom en stor delegation. Det var Almegas styrelse med ordförande och förbundsdirektör i spetsen. De skulle träffa näringsministern efter mig för att diskutera tjänstesektorn. Tänk vilken agenda hon har i loppet av en vecka – så olika frågor och möten – ena dagen Rysslands president – den nästa dag företrädare för betongbranschen och tjänsteföretagen.
Jag hämtades i vakten och leddes genom låsta slussar och dörrar och långa vindlande korridorer. Till slut kom jag till ett stort rum med flera skrivbord – min ledsagare tog min kappa och knackade på en dörr – och in kom jag till näringsministerns kontorsrum som var stort och ljust. Hon hälsade med ett fast handslag och ett glatt leende. En stark kvinna – energisk och entusiastisk – idérik, nyfiken och lyssnande.
Maud Olofsson
Hon skrattade gott när hon fick betonghäckar – vackra skulpturer som symboliserar hur stark, skön och formbar betongen är. Betonghäckarna fick sin placering på fönsterbrädan bredvid blommorna.
Betonghäckar - vackra och formbara
Ämnet för mötet var klimatsmart byggande. Näringsministern berättade om delegationen för hållbara städer där regeringen satsar 340 millioner kronor under två år. Delegationen för hållbara städer ska kraftsamla för att på olika sätt stimulera hållbar stadsutveckling, både i Sverige och utomlands. Maud Olofsson menar att vi behöver flera ”Hammarby sjöstad” som vi kan visa upp som goda exempel för inspiration för ett hållbart byggande i såväl Sverige som utomlands.
Vi pratade om vikten av att bygga klimatsmart – att vi måste projektera och bygga så att vi minimerar klimatpåverkan av våra byggnader under deras livstid. Det är de intelligenta kombinationerna av materialval, ventilation, solavskärmning, byggnadsutformning och nattkylning som ger vackra brukarmiljöer med låg energiförbrukning och god inomhuskomfort. För att få maximal optimering är det viktigt att se byggnaden som ett system.
Vi pratade även om den stora energibesparingspotentialen som finns i Sveriges fyra miljoner befintliga bostäder. I 60 – och 70-talets miljonprogram finns stora möjligheter till effektivisering. Och en stor fördel med dessa bostäder är att de flesta har stommar av betong.
Jag berättade för näringsministern om ett unikt projekt som bedrivs av Göteborg Energi AB där man har visat på möjligheten att lagra energi i befintliga byggnader. Göteborg Energis målsättning är att jämna ut värmebelastningen genom energilagring i byggnader för att slippa att elda extra med olja och naturgas när värmebehovet är som störst. Göteborg Energi har testat en mängd olika hus och kommit fram till att ett punkthus med betongstommar kan lagra energi 3-6 gånger bättre än ”landshövdingshus” av trä. Göteborg Energi räknar med att till våren kunna erbjuda sina kunder att vara med i projektet där byggnaderna fungerar som energilagrare och på så sätt kan Göteborg Energi minska miljöbelastningen och reducera koldioxidutsläppen.
Det var ett givande och intressant möte där vi även hann prata om behovet av ett ökat mångfald i ledande befattningar och styrelser. Vi var både eniga om att kvotering inte var lösningen. Den 16 september skrev jag i min blogg att jag tror att det handlar om att synliggöra kompetenta kvinnor för valberedningar och rekryterare – som kanske letar i sina befintliga nätverk där kvinnorna inte finns. Jag är övertygad om att mångfald är kreativitetens och därmed lönsamhetens plattform!
Betonghäckar till Miljödepartementet
Elisabeth Falemo
Måndagen den 16 november träffade jag Elisabeth Falemo, Andreas Carlgrens statssekreterare på Miljödepartementet samt Olle Oskarsson, departementssekreterare på enheten för hållbar utveckling. Även här pratade vi om klimatsmart byggande. Jag hade bjudit in Elisabeth till betonghäcksgjutning på vår tjejträff veckan innan. Tyvärr hade hon förhinder att delta – men hon var nyfiken på hur träffen hade varit – så hon blev glad då hon fick ett betonghäckspar som bevis på en lyckad afton.
Med betong bygger vi för livet!
/Lise Langseth









